1960−1986 Utövarnas och skivproducenternas ersättningsrätt introducerades år 1960. Fram till 1986 omfattade ersättningsrätten bara framföranden av ljudupptagningar i radio och TV.
1986 Ersättningsrätten som tidigare endast gällde ursprunglig radio- och TV-utsändning, utvidgades till att omfatta vidaresändning av sådan sändning, men också till att gälla även andra offentliga framföranden av inspelningar i förvärvssyfte, t ex på restauranger och i varuhus. Skyddstiden för en inspelning förlängdes från 25 till 50 år.
1995 Genom en lagändring utvidgades ersättningsrätten till att omfatta alla offentliga framföranden, d v s även sådana som inte sker i förvärvssyfte, som på bibliotek, sjukhus, vid idrottsevenemang etc. Rätten konstruerades också om från en ren ersättningsrätt till en inskränkning i den allmänna spridningsrätten.
2005 Utövarnas och producenternas förbudsrätt omformulerades till en exklusiv ensamrätt (45§) – en principiellt viktig ändring. Överföringsbegreppet (Communication to the public) infördes i svensk lag. Genom lagändringen omfattas även ersättningsrätten (enligt 47§) alla framföranden och överföringar av ljudupptagningar till allmänheten, med undantag för när de tillgängliggörs ”on demand”.