Meny

Direktivet presenterades ursprungligen av EU-kommissionen i september 2016 och antogs slutligen av EU:s ministerråd den 17 april 2019. Det trädde i kraft den 7 juni 2019. Medlemsstaterna i EU har från ikraftträdandet två år på sig att genomföra direktivet i sina nationella lagstiftningar. En ny svensk upphovsrättslagstiftning måste alltså träda ikraft senast den 7 juni 2021. Just nu pågår arbete på justitiedepartementet med att ta fram förslag till implementering. En referensgrupp är tillsatt, där kulturskaparorganisationerna är representerade och kan göra inspel. Regeringens förslag kommer att remitteras under våren/sommaren 2020.

Direktivets innebörd i stora drag:

  • Ger medlemsländerna större möjligheter att införa inskränkningar och undantag i upphovsrätten, särskilt i den digitala miljön, det handlar till exempel om att möjliggöra ökad online-användning vid undervisning, forskning och tillgång till kulturarvet
  • Innehåller bestämmelser som ska förbättra licensiering av innehåll på nätet för att öka allmänhetens tillgång, bland annat genom incitament för internetplattformar (eller så kallade delningstjänster) att förhandla och skaffa licenser för användningen.
  • Syftar till att skapa en välfungerande marknad för upphovsrätt, där rättighetshavare, inte minst upphovspersoner och utövare ska få möjlighet att i större utsträckning ta del av de värden som användningen av deras verk genererar. En mer rättvis spelplan för upphovsrätt on-line ska utvecklas.
  • Den omdebatterade artikel 17 (f d artikel 13) handlar om att stora internetplattformar som Youtube och Facebook ska ha ett större ansvar för upphovsrättsligt skyddat innehåll och ska uppmuntras att träffa avtal med rättighetshavare och deras företrädare, till exempel Stim, Bildupphovsrätt med flera, om den användning som sker. Detta innebär att de stora värden som dessa plattformar genererar på grund av skyddat innehåll också kan föras tillbaka till dem som skapar.
  • De viktigaste artiklarna för det breda kulturskaparkollektivet är de som ingår i den så kallade transparenstriangeln artikel 18-22. Artiklarna handlar bland annat om att möjliggöra för rättighetsinnehavare att få utförlig information om användningen av deras verk och framföranden genom regelbundna redovisningar. De innehåller även bestämmelser om att förstärka kulturskapares ställning i avtalssituationen och bl a garantera dem lämpliga och proportionerliga ersättningar för nyttjanden av deras verk.

Artikel 18 är av särskild betydelse för SAMI

  • 18.1 – Innebär ett införande av en princip om lämplig och proportionerlig ersättning till upphovspersoner och utövande konstnärer när de upplåter sina rättigheter. Bestämmelsen är grundläggande för kulturskapares möjligheter att erhålla rimliga ersättningar som står i proportion till nyttjandets eller förvärvets omfattning, och utgör en nyhet i svensk upphovsrättslagstiftning. Bestämmelsen måste inte göras tvingande i nationell lagstiftning, men ger utrymme för olika typer av lösningar i medlemsstaterna.
  • 18.2 ger medlemsstaterna frihet att använda olika sätt att genomföra artikel 18.1, till exempel genom en så kallad oavvislig ersättningsrätt.