Lisa Nilsson får Megafonstipendiet: ”Ett erkännande”

Musiklivet har alltid haft sina toppar och dalar. Konjunkturerna skiftar, trenderna likaså. Men för fem år mötte den sin största utmaning hittills – pandemin. Det är lätt att glömma hur snabbt det gick, hur rädda alla var och hur tyst det blev. Musiklivet drabbades oerhört hårt. Över en natt avbröts turnéer, festivaler, konserter och föreställningar.

– Jag hade satt ihop och producerat en föreställning som hette ”Kvinnan som är jag”. Vi hade spelat två säsonger på Rival och skulle precis ta den runt i Skandinavien. Så det var en jättesmäll att behöva lägga ner den. Jag förlorade inkomster för ett helt år och var tvungen att betala tillbaka förköpta biljetter. Dessutom blev jag själv sjuk i covid, säger Lisa Nilsson från sitt hus i Stockholms skärgård.

Många missförstånd

Det var en speciell period som krävde speciella åtgärder. I Lisa Nilssons fall handlade det om att hantera de egna förlusterna – men också om att få politiker och allmänhet att inse vidden av det som höll på att ske. Hon, som är uppväxt med en pappa som var jazzmusiker, såg det som självklart att engagera sig.

– Det fanns så många missförstånd. Vanligt folk tyckte att vi inte skulle gnälla. I deras ögon var alla som stod på en scen jätterika. De insåg inte att en turné, en föreställning eller en festival ju sysselsätter massor med människor, som plötsligt stod utan inkomst.

Dels, fortsätter hon, var processerna för att söka stöd alldeles för krångliga och godtyckliga. Politikerna behövde få veta, annars skulle stora delar av kultursektorn skadas för alltid. I januari 2022 gjorde hon och andra företrädare för kultur- och nöjesindustrin ett uppmärksammat besök i Riksdagen, där de inte skrädde orden.

– Sökprocessen var vansklig och opålitlig. Även om man fyllde i allt rätt så kunde bidraget utebli av någon anledning som ingen riktigt förstod. Och det drabbade inte bara artister utan främst musiker, scentekniker, hantverkare och andra. Det var ett luddigt och krångligt logistiskt haveri.

Payback och erkännande

Gensvaret blev stort, inte minst från hennes branschkollegor. Än idag händer det att folk tackar henne för hennes insatser.

– Det var en ganska stor sak, vilket jag har förstått på reaktioner och att människor fortfarande kommer fram. Jag har blivit varse vilken betydelse det hade att jag verkligen tog mig tiden och satt i möten, satte mig in i frågor, tog debatter och gjorde morgon-tv. Det var ganska mycket arbete – helt oavlönat. Så det här stipendiet ser jag lite som en payback och ett erkännande.

Pandemin gick tack och lov över till slut, och saker och ting återgick till det normala. Eller? Lisa Nilsson menar att man fortfarande ser effekterna av den i kultur- och nöjeslivet.

– Dels är det generellt sextio procent dyrare att producera turnéer nu – som lokalhyror, resor, och teknikhyra – så det är svårare att gå med vinst. Dels har massor av kompetens försvunnit i och med att tekniker och hantverkare försvann till andra verksamheter under pandemin. Det kunde ju inte musikerna göra lika lätt.

Vad har du för råd till unga artister som håller på att etablera sig?

– Alltså det är bland den svåraste frågan jag vet. Egentligen är jag fel person att fråga. Jag är ju gammal i gemet och jobbar på mer traditionella sätt som fortfarande funkar för oss som etablerades på den gamla goda tiden, men jag skulle säga att det finns nya sorters vägar in numera. Du kan på ett mer självständigt sätt lansera din musik genom att vara en smart sociala medier-figur, till exempel bygga konton och få ut låtar via olika fria plattformar. Men oavsett förutsättningar så kokar det ändå alltid ner till att lära sig, öva, förbättra, att ha respekt för yrket och att våga vara genuin och unik. Man blir bra genom att göra, och göra om.

Sedan hon slog igenom med ”Himlen runt hörnet” 1992 har hon egentligen aldrig slutat uppträda, spela in och skriva nytt material. Visst har det ibland gått länge mellan skivorna och turnéerna – men helt tyst har aldrig varit.

Hur behåller du kreativiteten och nyfikenheten?

– Jag blir aldrig färdig. Jag letar ständigt efter mer. Jag tillåter mig att utvecklas och åldras, och att musiken får förändras med mig. Och jag är i första hand en praktiserande musiker. Jag blickar ofta ut över publiken och inser hur mycket jag tycker om att människor väljer att samlas för musikupplevelsen, och att de där möter sig själva i mötet med mig och varandra. Någon gråter, några hånglar, andra bara lyssnar. De blir omedvetna om sig själva och möter upp i det jag känner. “Ni skulle se er själva, vad vackra ni är”, brukar jag säga då. Fina, kännande, trygga människor. Jag litar på dem. Jag önskar att alla fick uppleva det.

Om Lisa Nilsson

Född: 1970
Genombrott: 1992 med skivan ”Himlen runt hörnet”
Aktuell: tilldelas SAMI:s stipendium Megafon, som delas ut under Get Loud på Nalen den 15 oktober.
Motivering: ”För att utan agenda, uppdrag eller ersättning modigt ha klivit fram och satt ord på den frustration som artister och musiker drabbades av under pandemin. Hennes ord gav beslutsfattare djupare förståelse och fick en betydande inverkan på debatten och besluten om krisstöd. Hon är en tydlig och orädd röst för musikskaparnas villkor som vågar använda sin plattform för att lyfta viktiga frågor – och gör det med värme, skärpa och integritet. För sin starka röst och sitt långvariga engagemang för musikens och musikskaparnas värde tilldelas Lisa Nilsson SAMI:s musikpris Megafon 2025.”

Om Megafon

Ska hylla personer eller organisationer som gör eller gjort betydande insatser för musiklivet. SAMI vill med fokus på inkludering, utveckling och erkänsla, främja och uppmuntra musiklivet i Sverige. SAMI-priset Megafon är ett stipendium på 50 000 kr.