Meny

”Jag saknar färger”

För vissa är Elias Ringquist kanske mest känd som barnskådespelaren i filmer som Den goda viljan eller Jönssonligan och den svarta diamanten. För andra är han kanske Idol-Elias som redan 2008 var en av de sexton finalisterna i det populära tv-programmet. För Sami är han Elias Ringquist – R&B/soulartisten, musikern, låtskrivaren och en av våra medlemmar.

Foto: Semret Meskel

Camilla Ringquist

Camilla började komponera redan vid 13 års ålder och hennes musik rör sig mellan flera genrer – jazz, pop, folkmusik, chanson och klassiskt. Hon har släpp ett antal album via egna skivbolaget TinyTiger, men de senaste åren har hon specialiserat sig på fransk chanson och egna sceniska föreställningar.

www.camillaringquist.com

Elias växte upp i en musikalisk familj och drömmen om att stå på scen visade sig redan som barn, när han dansade och försökte efterlikna idolen Michael Jackson, såväl hemma som på fritids. Det var med andra ord ingen slump att hans mamma Camilla Ringquist en dag frågade om han ville gå på en audition för en roll i en svensk produktion. Nu blev det ingenting den gången, men efter ett par månader kom frågan om han ville medverka i Den goda viljan och Elias var inte sen att hoppa på.

– Hela min familj är väldigt musikalisk och det var nog genom det som mitt intresse för att stå på scen föddes. Redan som barn brukade jag sitta bredvid Carl-Bertil Agnestig, det som närmast kan beskrivas som min extramorfar, när han spelade piano för att studera hur han gjorde.

– I dag är det mamma som är mest aktiv och vi har jobbat tillsammans från och till i tio år. Just nu har vi blivit lite av en duo, mor och son, med ett par spelningar inbokade under hösten. Det är lite fint. Jag tror vi är ganska lika, vi gillar att testa nya saker och utforska vårt konstnärskap. Nu för tiden gör mamma mycket franskt, men gjorde precis som jag, mycket eget tidigare.

Det är inte ovanligt att se dig vid en flygel eller ett piano. Är det ditt huvudinstrument?

– Nej, jag är utbildad sångare, först här på Rytmus i Stockholm och sedan ett par korta vändor i USA för att utvecklas ännu mer. Faktum är att trummor var mitt första instrument, men när jag började skriva låtar på gymnasiet kom pianot in i bilden. Då var det ganska många som påpekade att jag hade ett naturligt anlag för det och kanske var det alla de där stunderna med Carl-Bertil som hade satt sina spår.

Seize the Day

Lyssna på mer av Elias på Spotify.

 

Just nu är du aktuell med den nya singeln Seize the day och snart en video till den. Berätta om låten, vad betyder den?

– Låten handlar väldigt mycket om att vara konstnär. Som artist och låtskrivare är det lätt att man börjar lyssna på andra, utomstående kritiska röster och låter sig nedslås av det. Jag vill lyfta hur viktigt det är att våga lita på sin egen röst och låta den ta dig dit den vill och kan.

– Seize the Day är resultatet av ett samarbete som inleddes förra året med en person, som egentligen är en bekant från långt tillbaka. Han hörde av sig och ville göra en remix av en av mina låtar. Vi började skicka grejer till varandra och det slutade med att vi gjorde ett par låtar tillsammans.

Musiken har ju varit en del av hela ditt liv och det är uppenbart att du fortfarande drivs av ditt skapande och ditt konstnärskap. Dessutom har du en rad fina samarbeten bakom dig, bland annat med hiphopartisten Håkan ”Frispråkarn” Bäckman och Amit Paul som tidigare var en av medlemmarna i A-Teens. Kan du leva på din musik?

– Jag lever på musiken deltid, skulle man kunna säga. Samtidigt har jag lyckats hitta en annan rätt kreativ sysselsättning som möjliggör att jag kan kombinera jobbet med livet runt musiken och skrivandet.

–  Sedan ska man ju komma ihåg att det kostar ganska mycket pengar att skapa musik. Det är klart att det börjar med en egen idé och den egna drivkraften, men sedan måste man helt enkelt lägga en hel del pengar på att förverkliga det om man inte har ett skivbolag i ryggen. När jag var yngre ägnade jag mycket tid åt att ta kontakt och etablera kontakter med bolag och agenter. Jag har alltid fått god respons, men det har hela tiden känts som att jag aldrig ligger rätt i tiden. Det är lite som det var med Idol, man ska vara väldigt duktig, men inte för bra, för då är man inte formbar. Hur som helst är det ju ofta tillfälligheterna som skapar möjligheterna, och man vet aldrig när det inträffar så ett brett nätverk är verkligen viktigt.

Foto: Julia Oftedal

Intresserad av att veta mer om Elias, besök hans hemsida Shymusic.

I dag finns det ju stora möjligheter att både skriva, producera och ge ut musik utan skivbolag. Däremot är det många som tycker att det är svårare att nå ut med exempelvis PR och marknadsföring – hur ser du på det?

–  Det är just det som är utmaningen. Den kreativa processen är fantastiskt rolig, men hela den administrativa delen är svår. Bruset är tjockare än någonsin och det är jättesvårt att nå ut. Om du inte får in din låt på radiolistorna, blir det svårt att mäta framgången.

–  Jag jobbar nog lite som ett skivbolag själv. Redan en månad innan jag släpper en låt, så tänker jag på allt från hur den ska presenteras i sociala medier, till vilken känsla releasen ska ha för att det ska säga det jag vill. För mig får det gärna vara personligt.

Vi på Sami jobbar ju med att bevaka artisters och musikers upphovsrätt. Vad betyder den för dig? Fyller den en viktig funktion?

– Det är en svår fråga, men nu när det är vanligt att man samplar och gör versioner av andras musik, så blir det ju tydligt att rätten till sitt eget verk måste bevakas. Samtidigt har det delvis med framgång att göra, ersättningsmässigt alltså och att låtarna anmäls till Sami och Stim. Om inte det görs, så får man ju inte betalt för det.

Faktum är att det är en av Samis största utmaningar, att hitta alla personer som har medverkat på en inspelning. Det finns ju ingen lag eller något regelverk som anger vem som är skyldig att ge oss den informationen. Samtidigt förvaltar ju vi insamlade medel i tio år och eftersöker medverkande under tiden.

– Ansvaret måste ju ligga på den som har skapat verket, som är huvudupphovsmannen så att säga, men jag förstår att den mänskliga faktorn spelar roll och att det kan falla bort. Huvudsaken är att alla delar bilden av att allas medverkan är viktig, då är det större chans att det rapporteras. Samtidigt har man ju självklart ett eget ansvar att se till att det blir gjort. Man vet ju aldrig vad som händer med ens musik. Tänk om den där låten som man medverkade på för 15 år sedan, helt plötsligt blir en hit för att den används i en filmsuccé. Då går man ju miste om en massa pengar ifall man inte är reggad.

Det är som att musiken får mogna, lite som ett bra vin.

Vad lyssnar du själv på för musik?

– Det är väldigt brett, även om det har blivit väldigt mycket filmmusik de senaste åren, något som jag också kan tänka mig att utforska själv lite mer längre fram. Vissa lyssnar kanske mer på en viss typ av musik. För mig är det inte riktigt så. Jag älskar musik, på olika plan och tycker att jag kan se och uppskatta det som är bra i alla genrer.

– Sedan är Michael Jacksons musik fortfarande något jag lyssnar på, även om det inte är lika mycket i dag som när jag var yngre. Nu för tiden har jag snarare Michael-perioder. Det finns någonting i hans musik som jag också söker, den där känslan av att man efter en längre tid kan gå tillbaka till en låt och nästan tycka att det känns som om det är första gången man hör den. Det är som att musiken får mogna, lite som ett bra vin.

– I dag lyssnar man ju på musik väldigt annorlunda än förut. Man tar en låt här och en låt där, i form av olika spellistor. Förut lyssnade man ju på hela album. Det gör att man i dag kan nämna 100 namn som man gillar, om man får frågan. När man var yngre sa man kanske tre.

– Det finns inte så många stora artister i dag med Michael Jacksons dignitet, även om jag är väldigt imponerad av Lady Gaga. Hon är ju en komplett artist, oerhört musikalisk och begåvad. Sedan är hon härligt extrovert och har så många färger. Det sistnämnda är något som jag själv uppskattar och eftersträvar att kunna beskriva med min musik. Svensk musik har en tendens att vara lite grå. Färger är något som jag tycker saknas. Kanske är det därför jag söker efter det själv.

Du har aldrig funderat på att skriva åt andra?

– Det är det som kommer nu faktiskt. Förra sommaren fick jag ett par uppdrag som dessutom gav lite ekonomi. Något som generellt är svårt att prata om. Det bidrog till att ge mitt arbete inspiration. Jag tror att man måste våga ta betalt för sitt jobb, framför allt för sitt egenvärde.

Kan du berätta mer om kommande projekt, är det något vi kommer att få höra snart?

– Ja, det är två olika projekt med två unga tjejer. Det ena är nyligen släppt och det andra kommer under hösten. I det ena projektet har jag fått chansen att testa en mer renodlad producentroll och i det andra har det varit både produktion och låtskriveri. Jag brinner alltid för de projekten jag gör och det är roligt att arbeta för andra och att vara delaktig i deras artisteri. Då blir jag precis lika engagerad som i mitt eget.

Foto: Semret Meskel

Elias Ringquist då, när får vi höra från honom nästa gång?

– Nu kommer videon till Seize the Day och under hösten har jag några spelningar inbokade tillsammans med mamma, samtidigt så har jag börjat skriva på svenska igen. Det är lite speciellt, även om jag faktiskt gjorde ett ganska stort antal låtar på svenska för länge sedan. Men det var ett projekt som aldrig blev av och låtarna blev liggande. Nu har jag plockat upp den bollen igen. Allt har sin tid på något sätt.

 

Annika Hiltunen