Systrarna som inte vill välja

Att ”hamna i ett fack” är något många artister fruktar. Ändå hamnar de flesta just där, i ett fack. Och det är inget fel med det; att på egen hand skapa en genre är få förunnat. Men frågan är om inte Sisters of Invention ändå har lyckats med exakt det. Deras avskalade, egensinniga musik beskrivs omväxlande som ”pop med jazziga inslag” eller ”jazz med poppiga inslag”. Nya skivan ”Sol” hoppas de ska attrahera en mer poppig publik.

– Förhoppningsvis kan vi nå en lite bredare publik med den. Vi vill spela på nya scener, inför en poppublik, med fetare ljudbild och i större lokaler. Vi har gjort rätt mycket jazzklubbar de senaste åren och det vore roligt med något nytt, säger ena halvan av Sisters of Invention, Karolina Almgren.

Så det är en mer poppig platta helt enkelt?

– Nja, tvärtom faktiskt, konstigt nog. Tidigare har vi lagt alla pålägg själva i studion, men den här gången ville vi ha en mer luftig ljudbild så vi kan spela allt live om vi vill. Men det är ändå låtar med popkaraktär.

– Jag tycker faktiskt att det ena förstärker det andra. Det finns en tydlighet i popens melodier vi gillar, samtidigt som det finns en enorm frihet i jazzen – att vad som helst kan hända. Vi vill inte välja.

Intakt bångstyrighet

Första singeln från ”Sol” är redan släppt – en nästan svävande luftig produktion med systrarnas (för de är systrar på riktigt också) bångstyrighet intakt. ”Hustak” heter den, och för den som följt Sisters of Inventions produktion är det en typisk titel.

– Ha, ja det kanske blir så när två instrumentalister ska skriva texter. Vi är inte så vana vid ord. Men det finns en tanke med titlarna på ”Sol” i alla fall, de ska reflektera ett dygn, säger den andra halvan av gruppen, Malin Almgren.

Att prata med Malin och Karolina Almgren på telefon är som att prata med en person. Rösterna är näst intill identiska och de faller varandra i talet ideligen. Exakt vem som säger vad är svårt att höra. Men så är det bara ett år mellan dem, och så har de också spelat tillsammans sedan de var tio och elva år gamla.

– Ja, vi började spela i källaren hemma i Göteborg. Sen lade vi upp en MySpace-sida och på den vägen är det, säger Malin Almgren. Eller Karolina (eller var det Malin?).

Hur är det att jobba med ett syskon? Blir det mycket bråk?

– Alltså det finns ju både fördelar och nackdelar. Vi har ju samma referenser och erfarenheter, och då blir det lätt att förstå vart den andra är på väg musikaliskt när vi spelar. Nackdelen är väl att det ibland kan bli svårt att hålla i sär det professionella och det personliga. Men jag tycker vi har lärt oss att skilja på det där rätt bra nu. Det är mindre bråk, säger Karolina.

SAMI en självklarhet

De är uppväxta i en musikerfamilj och att välja musiken som yrke var en självklarhet. Med det arvet kommer också en naturlig kunskap och respekt för musikers arbetssituation. Där är upphovsrätt och SAMI:s verksamhet en självklar del.

– Vi har varit medlemmar väldigt länge. Faktiskt så länge att jag har glömt när vi gick med, men det måste nog vara sedan vi första gången blev utgivna. SAMI är en självklarhet för oss. I och med att vi kommer från en musikerfamilj har vi varit medvetna om SAMI:s och Stims verksamheter så länge vi kan minnas. Våra föräldrar har alltid berättat för oss om att man har rätten till sina egna kompositioner och framföranden och hur viktigt det är att det finns någon som bryr sig om det.

Nu till hösten väntar dels promotionarbete för nya albumet, dels ett nytt samarbete med pianisten Jacob Karlzon.

– Det ska bli väldigt spännande. Han har lite samma inställning som vi till komposition och improvisation så det ska bli väldigt kul. Vi ska börja med en spelning på Mejeriet i Lund, så får vi se hur det känns. Vi kommer att spela in det för att kunna visa bokare och så vidare. Vi får se vart det leder, säger Karolina … eller Malin.