Vad visar rapporten? Det stora problemet kvarstår – digitaliseringen har visserligen har gjort det enklare att nå ut med sin konst, men den har också gjort det svårare att få betalt för den. Pandemins effekt på kulturen har ytterligare tydliggjort de stora skevheterna på den digitala marknaden. Att konstnärers ekonomiska situation försämrats över längre tid har också bekräftats i undersökningar. Orsaken ligger i förflyttningen till digital konsumtion, uppkomsten av nya affärsmodeller (kopplat till fåtal dominerande globala företag) samt frånvaron av normer, lagar och regler som är anpassade till dagens och framtidens förutsättningar. Det gäller inte minst musikbranschen. De två frågor som rapporten besvarar är:
Vilka är de främsta hindren för att konstnärer ska få skälig ersättning för användning av deras verk i den digitala miljön?
Hur fungerar ansvars- och rollfördelningen vad gäller information om och stöd till konstnärer andra aktörer gällande upphovsrätt?
För att besvara frågorna skickade Konstnärsnämnden ut en enkät till utvalda upphovsrätts- och yrkesorganisationer. Den bild som framkommer kan många musiker känna igen sig i. Villkoren för utövande konstnärer förändrades i hög grad under 1990-talet, då allt fler utövare blev frilansande. Många är också så kallade kombinatörer (tillfälliga korta anställningar varvat med företagande). Utvecklingen har lett till lägre inkomster och sämre tillgängliggörande av trygghetssystemen. Detta tillsammans med den snabba tekniska utvecklingen med nya affärsmodeller skapar ytterligare obalanser och kunskapsglapp mellan musiker och de som distribuerar och står bakom affärsmodellerna.
Digitaliseringen borde innebära större intäkter eftersom spridningen och användningen ökar, och administrativa kostnader minskar. Men i stället syns sinande intäkter. För musiker gäller att deras ställning tydligt försvagats. En viktig orsak till deras svaga ställning, vilket lyfts i rapporten, är att konstnärerna och deras organisationer överhuvudtaget inte är delaktiga i utvecklandet av nya digitala tjänster. Många affärsmodeller är produkter av stora internationella bolag som enskilda svenska musiker bara har att förhålla sig till – ofta genom att sälja sina rättigheter. Därutöver lider affärsmodellerna inte sällan brist på transparens. Därför behöver upphovsrättens funktion att skydda konstnärer stärkas, och det är viktigt att det finns fungerande former för samarbete mellan olika intressenter.
Åtgärdsförslag
Konstnärsnämnden pekar ut en lång rad åtgärdsförslag. Nedan några exempel.
Stärk upphovsrätten för bättre balans mellan aktörer. Bland annat bör den kollektiva förvaltningen göras tvingande. Rapporten pekar på att 47 paragrafen i URL behöver förstärkas och göras icke-överlåtbar till annan aktör än en kollektiv förvaltningsorganisation.
Utveckla befintliga ersättningsrätter, till exempel genom en oavvislig ersättningsrätt (frågan hanteras i en separat utredning)
Konstnärsnämnden bör ges i uppdrag att ta fram en strategi för hur konstnärsperspektivet ska främjas vid utveckling av nya tjänster och affärsmodeller på den digitala marknaden.
Regeringen bör utreda hur konstnärernas organisationer kan stödjas dels genom finansieringssystem, dels genom att stimulera forskningsinsatser för utveckling av tekniska redskap.
PRV bör i samverkan med Konstnärsnämnden ges i uppdrag att utveckla kompetenshöjande insatser samt ta fram samlad information om upphovsrätten för myndigheter och andra aktörer.
SAMI välkomnar utredningens förslag som vi bedömer skulle kunna få en starkt positiv betydelse för svenska utövare och svenskt kulturliv på sikt, och bromsa den negativa utveckling som vi sett när det gäller inkomstströmmar till svenska utövare.