Esther: ”Perfektion är dystopiskt för mig”

– Jo, jag har spelat några gånger själv live, men annars främst supportat andra. Jag har bidragit på olika inspelningar och låtar och turnerat med bland annat Lykke Li, Bob Hund och Alba August. Att spela med andra artister är ett toppenbra sätt att få inspiration och utvecklas i nya spännande riktningar, medan den egna kreativa processen kan bubbla på där under ytan.

Och Esthers egen process har inte vilat. Under intervjun får vi veta att hon spelat in ett helt nytt fullängdsalbum som släpps nästa år. Ett album där hon fått expandera sitt musikaliska territorium.

– Jag tycker verkligen att den nya skivan innehåller mer av mig än tidigare. Jag gillar många olika typer av musik, och med den här skivan har jag fått visa det. Den enda röda tråden är att allt är jag. Sen tycker jag att det har tagit tid. Tre år är lång tid för en rastlös 23-åring, skrattar Esther.

Hon berättar att den där rastlösheten driver henne att hela tiden prova nya saker: När hon varit medmusiker åt andra artister spelar hon inte bara sitt signuminstrument vibrafon, hon har även klivit in på både bas och synt.

– Jag väljer samarbete i alla lägen. Man är ju helt ensam i sitt huvud, så jag tar alla chanser att få krypa ut och upptäcka; "Oj, du tänker så? Det gör inte jag." Det är så mycket mer spännande än att jobba själv.

Esther pratar också om att kunna lita på sin egen röst i ett samarbete, och att det är en trygghet man behöver bygga upp över tid. Hon menar att hon hade tur. Hon hittade rätt från början i samarbetet med Pontus Winnberg (Amason, Miike Snow), vilket skapade en trygghet från start.

– Pontus fattade mig direkt! Vi har tagit saker steg för steg. Jag har aldrig känt någon stress att bygga en snabb, men kanske ohållbar, karriär. Jag har fått bygga stabilt från grunden och ta tid på mig.

Men en viss frustration finns där, främst över att behöva vänta med att stå på scen med ny musik.

– Jag saknar verkligen att spela live och att åka på turné. Live är min absolut starkaste drivkraft. Det är 6,5 år sedan jag släppte min EP och jag har fortfarande inte gjort någon egen turné. Pandemin satte stopp för det. Egentligen har jag inte släppt skiva på riktigt heller. På min releasefest var vi nio personer.

– Åh! När jag började 2019 så hade jag inte riktigt koll. Det kom som en glad nyhet att det finns organisationer som ser till att man får betalt för det man gör. Som ser till att man har förutsättningar att fortsätta med allt det här. Och jag skulle säga att SAMI är viktigare än någonsin.

Samtalet om att kulturen och kulturskaparna behövs fortsätter in på hur förutsättningarna förändrats för musiker och låtskrivare idag.

– Ja, jag tänker sällan i svart och vitt, men det här är så tydligt: Vi måste värna om autenticiteten. Det finns verkligen inget recept att kopiera, branschen behöver släppa den tanken, säger Esther. Men jag är egentligen ändå positiv, det släpps bättre musik nu än det gjorde för tio år sedan. Jag tycker att vi sakta kommer tillbaka till hantverket. Allt går i cykler. Det är inte kört. I musikhavet finns jättemycket bra musik.

– Det där är så viktigt. Jag har fått med mig från början att när du kliver in i ett kreativt rum så är du lika mycket värd som de andra där inne. Oavsett hur mycket erfarenhet eller framgång som sitter i rummet. Den egna inre rösten ska man lyssna in, annars blir det inte bra. Men det tar tid såklart att bygga självförtroendet att våga fullt ut.

– Ja just nu ser jag bara albumet. Jag känner en väldig energi i kroppen, en närvaro som jag inte riktigt känt tidigare. Jag har zoomat ut i min musikaliska värld och då har skärpan blivit tydligare. Jag har svårt att tänka på något annat just nu.