Freja Drakenberg: "Det känns tryggt med någon som har koll”

Det ligger något symboliskt i att Freja Drakenberg fimpar sitt artistnamn Freja the Dragon när hon släpper sitt debutalbum. Som Freja the Dragon har hon gett ut två EP-skivor, båda präglade av ett noggrant utmejslat sound. Men debutalbumet blev någonting annat.

– Mina EP:s var väldigt genomtänkta. Vi jobbade mycket på att hitta en ljudvärld som var unik, som verkligen experimenterade. Det är inget fel med det, men sen kände jag att jag bara ville göra. Att saker kan få vara mer organiska, att det kan få låta som ett band. Plus att jag ville att det skulle vara lättare att framföra musiken live.

Resultatet blev ett album som lutar åt amerikansk folkmusik, där gitarren fått ta betydligt större plats än tidigare.

– Jag saknade att spela gitarr. När man inte har gjort något på ett tag vill man göra mer av det. Så det var väl lite av en motreaktion.

Men att artistnamnet fick stryka på foten var inget stort beslut, berättar hon.

– Musiken känns mer åt singer-songwriter-hållet än tidigare, och då tänkte jag: varför krångla till saker? Det kändes naturligt att släppa det under mitt eget namn. Det blir lite mer personligt. Och jag heter ju Drakenberg.

Freja Drakenberg är 34 år och har arbetat professionellt med musik i exakt tio år. Målet var aldrig att stå på scen under eget namn. I stället ville hon bli producent och låtskrivare. Vägen dit gick via en praktikplats hos Björn Yttling, som kom att bli hennes mentor.

– Jag var svinfokuserad och satt i studion varje dag. Det var Björn som pushade mig: ‘ska du inte göra musik till dig själv? Då får du göra precis som du vill, och så har du det som ett CV: det här är mitt sound’.

Sedan dess har hon gjort både och. Turnerat flitigt, bland annat med First Aid Kit och Peter Bjorn and John, samtidigt som hon skrivit och producerat åt andra artister. Två världar, två olika roller.

– I mitt eget projekt har jag en mycket mer drivande roll. Jag har en tydlig vision om vad jag vill ha, och då får de jag samarbetar med hoppa in i den världen. När jag jobbar med andra artister backar jag i stället. Då ska uttrycket komma från den personen.

– Utsätt dig för situationer där du kan ha tur. Jag hade väldigt mycket flyt, men det var för att jag var på rätt plats vid rätt tid. Så blir det ju inte om du sitter hemma. Våga säga ja, så får du lära dig i stunden. Man har lite ångest i början, men oftast löser det sig.

Hon minns att de av hennes kollegor som fick jobb sällan var de som var allra bäst. Snarare de som vågade köra, som inte tänkte efter för mycket.

– Det handlar väldigt mycket om inställning. Sen ska man lära sig sina begränsningar också, för man ska inte tacka ja till vad som helst. Men jag tror att många har lite för höga krav på sig själva.

Att anmäla sina inspelningar till SAMI hör till de saker Freja Drakenberg lärde sig tidigt i karriären, och som hon idag ser som en självklarhet.

– SAMI och liknande organisationer samlar in pengar och ser till att vi får betalt för det vi gör, så det är absolut viktigt. Framför allt känns det tryggt med någon som har koll, vilket inte alla producenter har. Man ska ju anmäla vilka som är med på skivorna, och som musiker kan man kontakta SAMI direkt och få hjälp. Det har varit jätteviktigt för mig.

– Ganska god, skulle jag säga, i alla fall bland dem som kommer från utbildningar eller har management. Men det kan finnas ett glapp bland vissa yngre som inte gått den vägen, kring hur man får in pengar och att musikerna ska registreras på inspelningarna.

– Om det fortsätter som nu, med AI, inflation och en kulturpolitik som inte vill lägga pengar på musik, så tror jag tyvärr att färre kommer kunna livnära sig på musik. Man måste bli större för att klara sig, och då får vi ett smalare utbud.

Samtidigt ser hon ett ljus i just det hon själv brinner mest för: livemusiken. Den kan ingen AI ersätta.

– Den typen av musik kommer fortsätta vara eftertraktad. Problemet är att det blir dyrare att turnera, samtidigt som musikers gager knappt har utvecklats på 30 år. Folk måste gå på konserter och köpa biljetter för att det ska gå runt.

– Då skulle jag ändå säga gitarr. Det är lite komiskt, för när jag spelar live med andra numera är det nästan bara klaviatur. Det var kanske därför jag ville göra ett album där gitarren fick ta så mycket plats. Och så är det kombinationen: att få spela och sjunga samtidigt.