Girl Scout: i stormens mittpunkt

Samtalet leder oss direkt in på de musikaliska preferenserna, som till stor del kommer från den engelska bandvågen på 90-talet, med band som Blur, Oasis och Radiohead.

- Mycket av det vi vuxit upp med är en stor grundpelare för bandet, förklarar Emma. Där tror jag också att startskottet var för Girl Scout, när vi alla gick tillbaka till vad som gjorde att vi började spela musik från början.

De berättar hur de blev bekanta med varandra genom högskolan och gemensamma bandkretsar, hur bandet tog sin form i slutet på 2020 och om hur de gått från att vara en kvartett till en trio. Projektet med Girl Scout började som en musikalisk frizon från allt annat de höll på med, förklarar Emma. På den tiden sysslade de alla med andra projekt, exempelvis spelade både Per och Emma jazz under många år:

-Så det här var liksom en kul sidogrej där man fick göra något helt annat, något som verkligen kändes lustfyllt. Sedan har ju det här bandet tagit över helt, säger hon med ett skratt.

Vindarna har onekligen blåst i rätt riktning sedan debuten 2022. Bandets framfart i såväl Sverige som Europa markerar att trions utmärkande indie-poprock har fått fäste hos en stor publik. Omhuldade av hyllningar från internationell press och med stora framgångar i synnerhet i England, är det lätt att tro att bandets val av ett brittiskt management har varit ett strategiskt val. Men så är inte fallet:

-Det var inte vi som sökte upp den brittiska managern utan det var han som hittade oss. Vi började lägga upp Instagram-klipp när vi hade startat bandet och då blev vi kontaktade av honom. Sedan började vi jobba med honom och tätt inpå det började vi turnera utomlands och fick vara förband åt en del brittiska artister. Så vi har liksom bara halkat in på ett bananskal, säger Emma ödmjukt.

Med det efterlängtade debutalbumet Brink, äntrar bandet lite av en ny fas. Ett utforskande av ett mörkare, djupare sound än tidigare och där mer syntar, pianon och experimentella trumbeats kan urskiljas. Emma, som är textförfattaren i bandet, menar att skivan skildrar kontrasterna i livet. Skärningspunkterna mellan de alldagliga och de mer tumultartade sakerna som att ha oöverskådlig ångest kring livet:

-Känslan av att vara på kanten av något, förklarar hon. Texterna handlar också mycket om reflektion och det är

När Kevin, Emma och Per skapar sin musik är det alltid känslan för stunden som får styra. Den där kompromisslösheten och friheten är något de värnar om, snarare än att leva upp till förväntningar. De är alla eniga när Emma berättar att det inte finns några regler i bandet:

-Vi är inte så måna om att upprätthålla någon form av ”image” som ett 90-talsinfluerat band, utan vi välkomnar mycket att det blir vad det blir så länge det känns spännande för oss. Vi är inte så ängsliga, vilket kanske också bidrar till att vi är lite spretiga.  

De senaste åren har all tid ägnats åt Girl Scout, bortsett från enstaka inhopp som livemusiker och körande med bandet Terra. I samband med bildandet av bandet har de även blivit mer medvetna om vilka rättigheter de har som musiker. Men det är mycket att hålla koll på, ett livslångt lärande, menar Kevin, som förklarar tacksamt hur SAMI:s medlemsservice fungerar som stöd: 

 -Jag brukar sitta och registrera våra låtar, och då ringer jag till SAMI:s medlemsservice ibland om jag behöver hjälp. Dom har hjälpt mig väldigt mycket och det har alltid varit kanon.

Per nickar, och minns tillbaka när de precis hade startat bandet:

- Jag minns att jag satt någonstans i England och insåg att ”just det, det är nog vi själva som ska registrera våra låtar”, men jag funderade på hur det egentligen fungerade när vår musik spelades utomlands. Och då minns jag att jag ringde till SAMI:s medlemsservice och fick allt förklarat.

Emma fyller i och pratar om hur viktigt SAMI:s arbete är, att det är fint att de insatser man gör för kulturen värderas. Att det finns ett värde på det rent konkret.