Hugo Söderberg: ”Svaret var ganska tydligt – jag ville skriva låtar”

När Hugo ”Månstråle” Söderberg beskriver sin musik återkommer han gång på gång till ärlighet. Låtarna kretsar kring mänskliga erfarenheter, stora känslor och vardagliga ögonblick, och även om lyssnare ofta drar paralleller till Ted Gärdestad är det inget han ser som en motsättning till sitt eget uttryck. 

– Jag skriver ärliga låtar om livet, ensamhet, kärlek och allt däremellan. Jag hämtar inspiration från det mesta jag hör, men jag upplever att jag har format ett eget sound som är jag. 

– Många tycker att mina låtar påminner om Ted Gärdestad, och det håller jag med om. Jag bär stolt den låtskrivartraditionen vidare och är glad att min musik för tankarna till honom. 

Det intressanta är att Ted faktiskt inte var en självklar referens från början. 

– Jag hade aldrig lyssnat på Ted när jag skrev min första svenska låt för ungefär tre år sedan. Min pappa sa då: ”Du låter som Ted!” Så jag sökte upp hans musik och har varit ett stort fan sedan dess. Idag är han en av mina allra största inspirationer och idoler. 

Musiken har länge varit en självklar del av Hugos liv, men under flera år såg framtiden helt annorlunda ut än den gör idag. 

– Från det att jag började spela saxofon i högstadiet och ungefär fem, sex år framåt var jag i princip helt säker på att jag skulle bli jazzsaxofonist. 

Drömmen tog honom hela vägen till musikhögskolan Conservatorium van Amsterdam, men någonstans mellan föreläsningar, repetitioner och livet i den nederländska huvudstaden började någonting förändras. 

– Jag bodde på en liten båt i hamnen tillsammans med en kompis. Mot slutet av terminen åkte jag hem nästan varje dag så fort skolan var slut för att skriva texter och komponera på gitarren. 

När han senare tog en paus från utbildningen, flyttade hem till Sverige och bodde ensam i en stuga på Österlen fick han tid att känna efter vad han faktiskt ville. 

– Tanken var att jag skulle öva saxofon ordentligt, men också skriva låtar. Efter tre månader där bestämde jag mig för att inte åka tillbaka till jazzskolan. 

Beslutet växte fram ur en enkel fråga. 

– När jag flyttade från Sverige fick jag ett viktigt perspektiv. Vad gör jag helst om jag är helt själv? Svaret var ganska tydligt – jag ville skriva låtar. 

För Hugo blev livespelandet snabbt mer än ett sätt att framföra musiken – det blev ett kvitto på att han var på rätt väg. 

– Första gången jag fick spela och sjunga min egen musik inför en publik var en fantastisk känsla. Bland det bästa jag har varit med om. Jag kände direkt att jag hade hittat hem och att det här var vad jag ville göra resten av livet. 

Sedan dess har scenen blivit en viktig plats för utveckling. 

– Att spela live har varit en helt avgörande del i att hitta mitt uttryck. Både jag och min musik har vuxit enormt genom de ögonblicken. 

– Mitt sound utgår från mig. Det kan skifta från dag till dag och från låt till låt, men grunden ligger i vispop, svensk retropop och trubadurtradition. 

Under de senaste åren har han också kommit fram till att låtarna trivs allra bäst i ett större sammanhang. 

– En viktig insikt jag har landat i är att min musik gör sig bäst när den spelas av ett band, gärna live. Det är då man verkligen fångar livet och nerven i musiken.