Lovisa Niklasson: ”Jag vill att människor ska känna att de får komma hem en liten stund”
Från alvarets vidsträckta marker till ett liv med musikskapande i Stockholm. Med berättande texter, ett avskalat uttryck och ett låtskrivande som sätter känslan före krusidullerna har Lovisa Niklasson format sitt eget musikaliska språk. Nu tilldelas hon Gärdestadstipendiet 2026. För SAMI berättar hon om uppväxten som format hennes musik och om kärleken till historieberättande.
:format(webp))
Lovisa Niklasson är 21 år gammal och uppvuxen i en liten by på Öland. För fem år sedan flyttade hon till Stockholm, men naturen, landskapet och uppväxten är ständigt närvarande i hennes musikskapande.
– Jag brukar skoja och säga att det känns som att Öland är en del av min musik. Landskapet där är ganska kargt och öppet, med hårda vindar och stora alvarmarker där inte så mycket växer. På något sätt tycker jag att det speglar min musik. Jag har alltid haft en enkel stil och börjar oftast skriva med bara gitarr eller piano. Sedan kan låtarna växa vidare, men jag försöker alltid hålla fast vid kärnan och låta låten tala för sig själv.
Den enkelheten återkommer ofta när Lovisa pratar om sitt skapande. För henne handlar det inte om att göra mer, utan om att hitta det som verkligen behöver sägas.