Lovisa Niklasson: ”Jag vill att människor ska känna att de får komma hem en liten stund”

– Jag brukar skoja och säga att det känns som att Öland är en del av min musik. Landskapet där är ganska kargt och öppet, med hårda vindar och stora alvarmarker där inte så mycket växer. På något sätt tycker jag att det speglar min musik. Jag har alltid haft en enkel stil och börjar oftast skriva med bara gitarr eller piano. Sedan kan låtarna växa vidare, men jag försöker alltid hålla fast vid kärnan och låta låten tala för sig själv.

Den enkelheten återkommer ofta när Lovisa pratar om sitt skapande. För henne handlar det inte om att göra mer, utan om att hitta det som verkligen behöver sägas.

– En person sa till mig en gång att om en låt är bra med bara gitarr eller piano så vet man att det är en bra låt. Om det var på skämt eller inte vet jag inte, men det perspektivet har hängt kvar hos mig. Enkelt behöver inte betyda dåligt.

Berättandet står i centrum för Lovisas låtar, men vägen dit började faktiskt inte med musik över huvud taget.

– Jag började skriva egna låtar ganska sent jämfört med många andra, men innan dess skrev jag hela tiden historier, sagor och dikter. Jag har alltid älskat berättelser i alla former.

Det var först i tonåren som de två världarna började mötas.

– När jag var tretton år började jag lyssna väldigt mycket på Håkan Hellström. Det var nog då jag förstod att man faktiskt kan fläta ihop berättelser och musik. Musiken hade alltid varit nummer ett för mig, men jag hade aldrig riktigt kopplat ihop de två sakerna innan dess.

Hon beskriver mötet med Håkans texter som en insikt som förändrade hennes syn på musik.

– Hans sätt att berätta blev som en extra kompis som alltid fanns där. Jag tror att det väckte en längtan hos mig att själv kunna fånga människor på samma sätt som hans musik fångade mig.

Lovisa släppte sin första EP 2021. I våras, fem år senare, släppte hon den andra EP:n Alla starka föds ur svek. En samling låtar som tar vid där hennes tidigare musik slutade, men med en tydligt förändrad blick.

– Den nya EP:n blev ett väldigt naturligt nästa steg för mig. Min första EP handlade mycket om att känna sig sviken, sårad och lämnad. Alla starka föds ur svek tar vid där, men jag tycker att det finns en större självinsikt i de nya låtarna.

Åren mellan de båda släppen har satt sina spår.

– Det händer väldigt mycket mellan att vara nitton och att vara i mitten av tjugoårsåldern. Man försöker förstå sig själv och världen omkring sig. Jag tror att jag ser mig själv i ett annat ljus idag. De första låtarna riktade sig ganska mycket mot andra människor som sårat mig, medan de nya låtarna går djupare och utforskar fler perspektiv.

Under det senaste året har Lovisa börjat bygga upp ett större liveformat tillsammans med ett band. En ny fas som har förändrat hennes relation till scenen.

– Jag kommer svara på det mest klyschiga sättet som finns, men jag vill att människor ska få en stund att bara vara här och nu och glömma resten av världen.

Hon återkommer till den känsla musiken själv har gett henne genom åren.

– Håkan Hellström har varit det för mig. När jag ser honom live känns det som att komma hem. Man får vara där och då, skratta, gråta, lyssna och sjunga tillsammans. Det är precis den känsla jag själv vill förmedla – jag vill att människor ska känna att de får komma hem en liten stund.

När beskedet kom om att hon tilldelats Gärdestadstipendiet 2026 var glädjen stor, inte minst med tanke på namnet stipendiet bär.

– Det känns otroligt ärorikt och kul. Både för att bli uppmärksammad och få ett kvitto på att det man gör faktiskt når fram till människor.

Men för Lovisa handlar det också om Ted Gärdestads plats i svensk musikhistoria.

– Ted och Kenneth skapade några av våra allra största låtskatter och banade väg för något helt nytt inom svensk musik. Jag tror att de flesta av oss har vuxit upp med deras låtar. Ted är på något sätt en självklar del av Sverige.

– Albumet Ted går varmt hemma hos mig. Jag har faktiskt ägnat det senaste året åt att försöka hitta den på vinyl. Problemet är att den sällan dyker upp, och när den väl gör det blir det ofta budkrig eller så är skivan i dåligt skick. Så det har blivit ett litet sidoprojekt.

Stipendiet innebär nya möjligheter att fortsätta utveckla artistskapet.

– Jag vill utveckla mitt artisteri ännu mer. Spela in mer musik, spela mer med mitt band och kunna finansiera foto och annat innehåll kring musiken, men framför allt vill jag spela in mer musik. Det är det som hela tiden får mig att vilja fortsätta framåt.